Fina blomlådor efter dina behov

Gör det fint på balkongen eller altanen med blomlådor fyllda med vackra sommarblommor. Vi gör blomlådor efter just dina behov och bidrar gärna med våra idéer. Vill du veta mer ring oss på 08-684 118 00.

Ögonblick i Olgulului

Det var så rörande när vi besökte Olgulului Health center i Kenya. Många i byn hade satt på sig sina finaste kläder och smycken för att sedan gå nästan en mil för att träffa oss. De var förväntansfulla när vi äntligen kom. Kvinnorna sjöng, dansade, höll tal och välsignade oss. Vi fick alla fina halsband.

Lars Klingsbo berättade om MC-ambulansera som de allra flesta hade hört talas om innan. Jag blev glad när jag såg den fina, nya och moderna förlossningskliniken som invigdes förra året. På kliniken fanns 12 vårdplatser och tre doktorer.  Idag föds ca 9 barn i månaden på kliniken. Förhoppningen är att det ska bli fler. I området föds närmare 2 000 barn om året. Det saknas transportmedel för att ta sig till kliniken när det är dags att föda. Många väljer att föda hemma eftersom det är för långt att gå och att det finns många farliga djur längs vägen. En del förblöder…

Jag kände direkt att här skulle verkligen en Eezers MC-ambulans verkligen kunna göra skillnad. Hoppas, hoppas att det blir verklighet snart!

     

        

I en by i Tanzania

När Jimmy svetsar på Eezers MC-ambulans leker vi med barnen i byn. De är så glada, sjunger och dansar. Strax innan dess såg vi en gravid kvinna få skjuts i Eezers MC-ambulans. Härligt att se den in action!

                  

Ögonblick med Jimmy Blixt – Resan till Kenya

Jimmy var en av de första som anmälde sitt intresse för att följa med Eezer till Kenya och göra något konkret för att minska mödradödligheten. Han ville följa med för att se hur det är på plats. En resa som han aldrig skulle göra på egen hand. Att han dessutom har stor erfarenhet av motorcyklar och är en riktig fixare var ett stort plus. Nu får du ta del av några ögonblick från hans resa – besöken i byarna, kvinnorna som gör allt, moppeskor, hans syn på vilken hjälp som behövs.  

Jag tyckte det lät spännande att målet med resan inte var förutbestämt. Vi var ett löst sammansvetsat gäng som åkte för att testa MC-ambulanserna på plats och träffa organisationer som kommer använda ambulanserna framöver. Schemat var tight och vi hann inte med allt. Vi levererade två ambulanser, besökte skolor och Massaibyar och hjälpte till att laga en riktig ambulans. Det blev också en del spontana stopp på vägen. Då blev det folksamling direkt!  Det var intensiva dagar med många intressanta möten och starka intryck.

Jag åkte med i följebilen. Det var skumpigt och trångt! Det var dåliga vägar så det gick mycket sakta. Vi körde på savannen och på många ställen fanns det bara djurstigar. Ibland körde vi fast och då fick vi gasa på rejält för att komma loss. Under tio dagar åkte vi totalt 140 mil. Som längst åkte vi 40 mil på en dag. Då fick jag faktiskt rycka in och köra motorcykel i regn och mörker. Vi bodde på bra ställen. Enkel standard, men rent. Det fanns inte så mycket ström och elen stängdes av på kvällarna. Så vi gick upp tidigt på morgonen för att serva motorcyklarna och bygga om MC-vagnarna.

Besöken i byarna

När vi kom till byarna började vi med att hälsa på alla. Vi presenterade oss och Lars (från Eezer) berättade varför vi var där och pratade om den tekniskt testade MC-ambulansen som är under utveckling. Han försökte pusha på för att hitta kvinnliga chaufförer, vilket var svårt. Vi blev väl mottagna. Det kändes som befolkningen såg oss som en tillgång och att de hoppades på något. Jag fick känslan av att ju högre upp man var i ledningen desto mer förväntade man sig.

Utbildningsnivån var oerhört låg. Ofta var det någon smartare person i byn som var lärare i skolan. På en skola träffade vi en rektor som inte visste hur många elever som gick där eller hur många klasser det fanns. Det märktes tydligt att eleverna hade stor respekt för sina lärare och rektorn. Jag fick höra att stryk förekommer.

Kvinnorna gjorde allt i hemmet. De byggde hus, tog hand om barn och getter. Männen hade vanligtvis flera fruar. Något som kvinnorna själva tyckte var bra för då fick de avlastning med alla sysslor. De bodde nära varandra och träffades i kyrkan. Många hade faktiskt mobiltelefoner. Det var dock låg levnadsstandard och simpla förhållanden. De hade smarta lösningar på mycket. T. ex. använde de moppeskor för att inte få taggar från växter i fötterna. Det var skor som de gjort av avklippta bitar från mopeddäck. Jättesmart lösning! Massajerna bodde i hyddor, åt växter och ris och drack getmjölk. Norrut var det mer civiliserat med hus och det fanns vatten även om det var förorenat. Skolorna var något bättre och kvaliteten på utbildningen var lite bättre.

Alla hade långt till närmaste sjukhus. Transporter till sjukhusen saknades och det är många som dör av komplikationer i samband med förlossningar. Antingen får de föda ensamma i hemmet eller gå flera mil höggravida till närmaste sjukhus. När eller om de ens kommer fram är det inte säkert att det är någon jobbar. Ett sjukhus som vi besökte hade de strejkat i tre månader.

Mitt starkaste intryck

Mitt starkast intryck var i Nairobi när vi blev sittande på ett ställe. Då såg vi barn som sniffade lim. Det var fruktansvärt!! Annars tycker jag att befolkningen överlag hade det bra, bättre än jag föreställt mig innan. Många var såklart undernärda och det fanns en konstant vattenbrist. Däremot såg vi inte av de skräckbilder som man ser på TV. Oroligheterna efter valet kände vi inte av alls.

Jag har fått en annan blick

Resan gav mig framförallt en förståelse för hur människorna har det och vilka utmaningar som finns. Det kändes som att resa tillbaka till stenåldern jämfört med hur vi lever. Det var så outvecklat och de hade inte alls samma teknik och förutsättningar som vi. Jag anser att den hjälp som behövs är framförallt utbildning och då redan från låg ålder. De behöver lära sig från grunden hur de ska ta hand om sig själva och hantera sin egen miljö, exempelvis hur man vårdar ett vattendrag. Finns vatten, finns mat! Jag tror inte det är omöjligt att hitta en lösning för att rena vatten. Jag tror ändå inte att människorna skulle bli lyckligare av materiella saker utan utbildning, vatten och sjukvård är det som behövs. De har aldrig haft något, så vad ska de sakna? De verkar ändå rätt lyckliga och välmående. De vet ju inte om något annat.

Vad är nästa steg?

Diskussioner kring hur vi ska förbättra vagnen pågår och vi kommer bygga om den något. Bland annat ska vi göra om den så att den blir enklare att kliva i och ur. Devex håller på att göra en ritning och sedan ska vi bygga svetsjiggar (mallar) som ska skickas till Afrika. Chauffören Kevin som körde följebilen ska bygga vagnarna på plats. Tanken är att han ska bygga de i utkanten av slummen och att det på sikt ska skapas arbetstillfällen. Material är inga problem eftersom vagnen består av MC-delar som är lätta att köpa in. Målet är att bygga 28 vagnar under 2018. Vi ska också bygga ett visningsex som klarar en svensk besiktning. Vi vill ha ett intyg på att den är godkänd som vi kan visa befolkningen i Afrika.  

Det var en rolig och givande resa! Det var ett bra gäng som åkte. Alla var olika men där nere var vi på samma nivå. Jag bidrog med mitt tekniska kunnande. Det kändes bra att hjälpa till genom handling och göra något konkret. Vi såg exempelvis många överblivna vattentankar. Punktinsatser som i och för sig är bra. Vi såg också lass med kläder från klädinsamlingar som såldes på marknader. Jag tycker att det här kändes bättre än att bidra med pengar.

 

Kort om Eezer: i Kenya dör många kvinnor av komplikationer i samband med förlossningar. Transport mellan hem och förlossningsklinik är ofta en flaskhals som utvecklingsprojektet Eezer försöker lösa med hjälp av MC-baserade sjuktransporter.

 

Ögonblick Sam Hammarström som utbildar sig till traditionell smed

Jag blev helt trollbunden när jag såg en smed för första gången! Jag var 6 år och fascinerades av när det slog gnistor när han hamrade. Det var redan då jag bestämde mig för vad jag ville göra – jag skulle bli smed!

Genom Hantverksakademins lärlingsutbildning började jag som lärling på Lundgrens 2010. Jag hade egentligen tänkt mig traditionellt smide, men ville ändå testa för att få bredden. Det var en rolig och lärorik tid. För ett år sedan tog jag steget vidare och började Sätergläntans yrkesutbildning som är en traditionell smidesutbildning. Under första året fick vi arbeta med verktygssmide, brukssmide och konstsmide. Vi lärde oss handverktyg och hur järn och stål går att bearbeta med hjälp av olika smidesmetoder. Till viss del fick vi också lära oss moderna metoder för att hänga med i utvecklingen. Hittills har metallurgi varit roligast! Jag har precis börjat mitt andra år. I år kommer vi fördjupa oss och lära oss mer komplicerade grejer. Vi kommer åka på en inspirationsresa och återskapa gamla föremål. Det känns rätt och jag är nöjd såhär långt. Det känns redan som jag fått en bra grund att stå på.

Mitt mål är att öppna eget och jobba med privatpersoner. Drömmen är en gård i Dalarna med en lada där jag kan ha min verkstaden. Jag trivs i Dalarna och jag gillar traditioner vilket det finns gott om här. Jag är öppen för inriktning, allt från beställningsjobb till massproduktion. Jag gillar saker som har en funktion. Smidesjobb finns det gott om så jag får se var det leder!

   

 

 

Ögonblick i Undervisningshuset på KTH

Just nu pågår det sista finliret inför slutbesiktningen i Undervisningshuset på KTH! Det mesta är så gott som klart och det är endast lite småsaker som kvarstår. Teamet jobbar för fullt med att hinna klart inför morgondagen. Projektet startade innan jul med lister i galvad plåt runt alla fönster på utsidan. Sedan satte de plåtar vid entréerna med galler ovanpå. Se och njut – resultatet blev jättefint!

Ögonblick på verkstaden. Semesterstängt?

 

Nej, inte hos oss! Under den värsta semesterveckan har vi 26 smeder och montörer igång och tio personer finns på plats på kontoret! Det är fullt ös på verkstaden med tillverkning av kopparinklädda partier, restauranginredning m.m. Resten av gänget är ute på byggarbetsplatser runt om i Stockholm. Andra njuter av en välförtjänt semester! 

 

Ögonblick, Samer Azzam i Sturegallerian

Inatt ska de sista plåtarna och listerna upp! Projektet startade i februari och vi har jobbat över 30 nätter totalt. Det är ett jobb som bara kan göras nattetid då butikerna är stängda. Vi har monterat väggpartier och plåtar med mässinglister i gången från Stureplan. Det är ganska tufft att jobba natt för det blir en konstig dygnsrytm med konstiga mat tider o.s.v. Jag kommer hem vid fyra, lägger mig, barnen vaknar vid sju, jag sover vidare, äter frukost, går till jobbet och köra på hela natten. Men, det funkar! Resultatet i gallerian blir mycket bra. Alla är nöjda – vi, arkitekten och beställaren! Och, det känns kul!

Samer har jobbat som svetsare (rör, piplines m.m) i hemlandet. Det var hans pappa som lärde honom att svetsa en gång i tiden. I Sverige har han lärt sig yrket och idag är han en av Lundgrens skickliga smeder!

Roland Andersson kund och husbåtsbyggare

Roland Andersson

Idén kom redan en sommar när jag var 8-10 år.  Jag och min kompis var på badplatsen och vi tyckte att det var så långt till affären. Så vi tänkte att vi skulle bygga en flotte som vi kunde sälja glass på. Vi började bygga flotten av tunnor, men det blev inte så mycket mer av den idén… För cirka 15 år sedan byggde jag min första husbåt. Den var något mindre än den jag bygger nu. Jag hade den några år i Siljan innan jag sålde den. Efteråt saknade jag båten så jag bestämde mig för att bygga en ny.

Jag har ritat båten själv och det är en husbåt med villastandard. Tanken är att jag ska bo på båten året om. Jag drog igång med båtbygget den 13 november 2016 och nu är ca 80-85 % av båten färdigt. Det var mycket jobb i början. Bara att skapa en plats för båtbygget var en del arbete. Allt måste bli rätt för att båten ska kunna sjösättas. Till exempel ska allt material (takpapp, spackel m.m.) vägas för att det ska bli jämvikt i båten.

Båten har en boendeyta på 78 kvm + en takterrass på 130 kvm. Båten har en salong med styrhytt och kök, ett sovrum, två gästrum, två badrum och ett installationsrum. Båten väger 20 ton och kommer ha en utombordare på 225 hk. Den kommer kunna gå ca 7 knop.  Nu återstår taket, spackling och målning, golvläggning, installationer, terrassen, vitvaror m.m. innan sjösättning.

Det har varit mycket jobb, men roligt! Jag gillar problemlösning! Jag kastar pengarna bokstavligen i sjön! Men, jag kommer vakna med sjöutsikt varje dag. Tröttnar jag på utsikten kan jag alltid vända på båten!